Jo det var ju påsk och födelsedagar så vi for upp till Roslagen för att fira av allt på lugnt och stilla sätt. I år blev det fastlandsboende då Kung Bore bestämt sig för att göra sina färdvägar ofarbara. Men det gjorde inte så mycket, bra boende i nya trakter är ju spännande speciellt som man kan gå ut i skogen på morgonen.
Hittade ett ställe med mycket lav och tallskog som jag försökte avbilda samtidigt som solen steg upp i öster. Samtidigt som man stod där denna arla morgon och hörde alla ljud i skogen då gick tankarna till all den uppbökade mark jag sett dagen innan när jag strosade runt och plötsligt så funderar jag på,  hur låter ett vildsvin ? Nåväl såg inget dylikt bara spåren efter dem.
En annan sak, nackdelen med att ha en fotosessionen så nära boendet är att man tror det inte är så noga med att ta med sig termosen. Nåväl en lärdom rikare. Nästa gång termos i ryggan.

Mycket lav var det

lav lite mossa och gamla grenar

Solen kommer upp och börjar värma upp i den kyliga morgonen

Sådär ja vi börjar närma oss slutet av februari och man börjar känna och märka att det är betydligt mer ljus nu än det var för en månad sedan.
Jag var uppe i Uppland för någon vecka sedan och på vägen hem därifrån passerade jag ett ställe med en massa planterade björkar. Har ju sett dessa förut och alltid tänk oj vad fräckt här borde jag stanna och lägga ned lite tid på att fotografera , men oftast är det lite tidsnöd så tiden inte riktigt infinner sig. Men nu denna gång hade jag bestämt mig i förväg att denna gång när det fortfarande finns lite vitt kvar på marken så skall det bli av . Så nu gäller det ju att komma ihåg detta nästa gång jag passerar där på väg 55 i trakterna av Örsundsbro

Björkpanorama

Björkskog och fortfarande lite snö

Prydliga rader av björkar

Björkar…….

Så var vi plötsligt i mitten av januari och i några dagar till verkar det som vi får behålla lite kyla och vinterliknande väder. Typiskt då att man skall åka på en ny sväng av förkylning och feber som tar ner viljan och energin till några större eskapader utomhus.
Men nåväl en liten sväng ut blev det idag. Jag hade sett lite spännande formationer nu när det kommit lite lätt snö på marken och tänkte att måste trots allt ta mig dit och testa lite grann på eftermiddagen. Så i ett mycket lätt snöfall i den tidiga skymningen stod jag där och försökte hitta lite former och linjer i det vita och svarta. Resultatet gav mersmak tycker jag. Nästa gång om jag hinner innan snön försvinner och den eländiga förkylningen är borta så skall jag nog tya mer en än timma i kylan där vid de vindpinade topparna på ön precis vid den icke öde riksvägen.

Vindpinad topp

Snön ligger lätt på de utsatta topparna och stenen tittar fram där vinden kommit åt

Julen börjar nu närma sig slutet en del tycker att den går på övertid men oavsett vilket, nu en bit in i Januari kom det tills slut äntligen lite kyla. Så jag tycke det var läge och kolla på lite rinnande vatten på ett ställe jag inte varit på förut under vintertid nämligen Ramhultafallet. Så ned till den fina sjön Lygnern och kolla vad som jag kunde hitta.

Det hade frusit på lite mer än vad jag hade förväntat mig och precis när jag kom så försvann solen så det bidde inget med tankarna om flödande vatten i is med ett gnistrande solsken.
Så bestämde mig för att kolla in det lilla landskapet istället och där fanns det ju både vatten och is.
Där under isen porlade fortfarande vattnet fram

och precis på slutet kom det några korta solstrålar och lös upp en aning

Avslutade så klart med lite fika

På Instagram såg det ut så här

Till slut några dagar in på det nya året kom det lite klart väder och kyla, den gråa fuktiga kofta som legat över oss försvann och eftersom förkylningen också försvann så kändes det mycket mer lockande att gå ut och ta en liten promenad med kameran och stativ.
Så ”mot Sherwood skogen…..” eller rättare sagt Rya skog detta lilla lilla naturskyddsområde i skuggan av raffinaderier och avloppsreningsverk.
Var inte mycket folk här en och annan hundägare och så jag då….
Strövade runt i den krispiga luften och kunde konstatera att det är betydligt mindre mygg så här års än vad det är i dessa fuktiga marker vid andra årstider, skönt det.
Några bilder bidde det också

En kvinna med en jättehuvudbonad springer iväg….

Stilla har de format sig …

Blev ju några bilder i måndags när jag var uppe vid Halleberg och vattenfallet där.
Bland annat detta motiv blev lite irriterad på att jag hade
1:  En känsla av att bilden lutar lite vilket jag inte kollade i måndags när bilden framkallades, till mitt försvar är att jag hade för mig att vattenpasset stod rätt så det kanske är känslan som får styra här när jag rätar upp bilden lite nu då
2: Att det fanns en del grenar som jag inte lyckades ta bort alternativt att jag inte kunde förflytta mig sidled när jag tog bilden
Så i denna nya modifierade bild har jag rätat upp den lite samt med magiska datorverktyg plockat bort lite grenar på höger sidan

En del av fallet i sin prakt nu i en modifierad version

Vill du se den första bilden från i måndags så hittar du den här : Inlägget med bilden

Var ju på kanten av Halleberg igår

Satt lite och rotade i en del av alla bilder och lekte lite med att skapa en annan känsla och framhäva former i denna bild. Är fortfarande inte helt hundra på om jag är klar ännu eller om jag tänker jobba lite mer med detta uttryck eller om det till slut går i papperskorgen

Tillbaka till ursprunget

Under helgen slog det mig att nu när det regnat så mycket så kanske det var läge att kolla några vattendrag och av en slump kom jag och tänka på Brudslöjan eller Skäktefallet (som det nog heter eller om det är tvärtom) som ramlar ner från Halleberg. Såvitt jag vet/kommer ihåg har jag aldrig varit varken på Halle eller Hunneberg någon gång tidigare i mitt liv.  Har ju cyklat mellan dessa platåberg flera gånger då motionsloppet Vänern Runt går denna väg men då är ju fokuset på den depå som ligger mellan bergen och inmundiga lite kokt korv.
Sagt och gjort klockan på ringning för att vara på plats vid gryningen  den planen funkade väl sådär men en stund innan nio på morgonen var jag på plats i diset. Var fortfarande någon minusgrad så kaffet värmde gott. Sedan klättrade jag upp och ner nedanför fallet och här nedan några av de bilder som blev resultatet av denna första dag på denna plats.

Fruset vatten på mossa

Vatten och svarta klippstenar

Grässtrån pekar finger upp mot himlen i en frusen pose

Sakta men säkert blir mer och mer runt fallet fruset

En del av fallet i sin prakt

Sedan slingrar sig vattnet sakta och lugnt vidare

Hade ju en långhelg i Stockholm där helgen gick i träningen och inspirationens tecken
Valde att stanna kvar en dag till bara för att kolla runt lite gå på Fotografiska och mysa, så innan hotellfrukosten gick jag ut i småregnet bara för att kolla runt lite och se på alla stressade människor på väg till en ny arbetsvecka.
Gick över Kungsbron och följde norra sidan av Kungsholmen och Norra sjö, på väg tillbaka igen stannade jag i den där cykelspiralen som tar sig upp till Kungsbron och efter ett tag så kom det en strävsam cyklist.

På väg till jobbet

Efter detta hotellfrukost och lite shopping och därefter Fotografiska
Om du inte sett Martin Schoeller´s utställning ”UpClose” gå och se den , håller på hela vintern ända fram till början av februari

Tog en lite promenad upp på Söder och testade lite handhållet panorama bara för att det är såååå inne nuförtiden 😉

Panorama från Söder

För några dagar sedan tog jag en spontan promenad i en del av Säveån jag inte varit i förut. Kommer komma tillbaka hit med lite mer tid så jag hinner kolla hela den stig jag nu bara följde en kort bit. I skymningen fastande jag på några ställen och lite bilder från den kvällen blev det

Ett kaos av speglingar och grenar som trots allt fastnar i centrum

Liten grön tuva på den större men dock lilla stenen i strömmen.

Skymningen lägger sig men ännu speglar sig ljuset i Säveåns vatten