Jag har en känsla av att det här året 2015 har varit fullt av olika händelser som har triggat många av oss att lyfta seendet upp emot skyn en del klara nätter för att se olika fenomen. Har det inte varit skurar av kometer så har det varit en röd jättemåne. Självfallet så har ju även jag drabbats av detta och rustad med entusiasm och ibland helt fel fotoutrustning (och klädsel) gett mig ut i nattens mörker för frysa och se på de olika himlafenomenen.
Ibland har upplevelsen varit stark men fotoresultatet en aning tveksamt, se där så går det om man inte läser på ordentligt eller övar tillräckligt.
När jag nu ändå fick chansen att vara på ett trevligt ställe lång från störande stadsljus och det samtidigt var stjärnklart så var jag ju tvungen att testa igen.
En lärdom tillkom, vill man försöka fotografera stjärnor skall man inte försöka göra det när månen är uppe samtidigt. När man tänker efter så där i efterhand självklart borde man ju kunnat räkna ut ……
Så eftersom månen var uppe och speglade sig med sin mångata i vattnet lika bra att försöka ta en bild.
Och vad fångar jag?
Ett oidentifierat flygande objekt kommer smygande, inget ljud det bara fanns där….. och rör sig österut för att till slut bara försvinna.
Alla förklaringar om eventuella flygstråk som har med Sveriges största flygplats att göra ignorerar jag självfallet 😉
När väl månen till slut rör sig västerut och sjunker under horisonten blir det dags för lite försök med att fånga alla dessa stjärnor. Står man där i den tysta stilla klara kalla natten så blir det något magiskt och se alla dessa stjärnor och känna sin egen litenhet.
Slagen av denna storhet märker jag att det dyker upp något i öster en stark ”stjärna” samtidigt som en svag gryning kommer krypande.
Tur det finns GoogleSky som kan förklara vad man ser när den egna kunskapen är så bristfällig.