I dessa tider då all normal vanlig verksamhet finner nya vägar har jag varit med på två workshops som skett helt via nätet. Om du hade frågat mig för ett år sedan hade jag sagt att jag inte trott att det skulle fungera och att det skulle vara ett mycket dåligt substitut för “ett riktigt”. Men ack så fel jag har haft …

Nedan så ser du 3 bilder från min andra workshop som leddes av Patrik Larsson och som hade mottot “Stanna hemma – Svartvitt”
Målsättningen var att man skulle skapa alla sina bilder med utgångspunkt att det skulle bli svartvita bilder. Till skillnad kanske från att det bara slumpar sig så när man sitter i efterbearbetning och ser att bilden kanske blir bättre i svartvitt. För mig blev det en rejäl utmaning, mycket svårare än vad jag trodde från början. Så se där ytterligare en lärdom / kunskap att ta med sig i fortsättningen

I dessa tider då all normal vanlig verksamhet finner nya vägar har jag varit med på två workshops som skett helt via nätet. Om du hade frågat mig för ett år sedan hade jag sagt att jag inte trott att det skulle fungera och att det skulle vara ett mycket dåligt substitut för ”ett riktigt”. Men ack så fel jag har haft …
Nedan så ser du 3 bilder från min första workshop som leddes av Patrik Larsson och som hade mottot ”Stanna hemma – Intima landskap”
Målsättningen var att man skulle skapa alla sina bilder i sitt egna närområde som man själv definierade , jag valde att hålla mig på ön.

Man lär sig mycket på att höra en analys av 3×10 bilder, höra andras kommentar om de andras och sina egna bilder. Än finns det möjligheter att utvecklas 🙂

Det här året har ju varit minst sagt lite konstigt för många av oss. Vi har fått tänka i nya banor delvis skaffa oss nya vanor. Och också inse att de planer man hade kanske måste omarbetas. Så även för mig. De tankar jag hade att denna höst att vara ute länge och utforska den nordnorska kusten, ja den får vänta …
Istället blev det att göra en liknande tripp som förra året och följa höstens intåg i norr och följa den lite nedåt.
Jo jag vet , vän av ordning kommer och säga att jag var knappt över halvvägs upp i Sverige , men för en västkustbo är det ändå långt norrut. Och det kommer ju fler tillfällen för att hinnamed en längre tripp norrut.

Så här nedan en liten osorterad samling av hur det såg ut i september och oktober en bit upp i Sverige hösten 2020.

Har den senaste tiden då och då försökt lära mig lite hur man kan skapa bilder genom att använda den så kallade ICM tekniken. ICM står för IntentionalCameraMovement eller på svneska något i stil med medveten kamerarörelse. Vilket fall som helst innebär att samtidigt som man tar bilden så rör man kameran så att bilden blir suddig/oskarp den kan också ge intryck att vara en dubbelexponering trots att allt är enda exponering.

För de rätttrogna är det viktigt att det är EN exponering allt för att inte blandas i den teknik där man medveten gör en dubbelexponering. Det vill säga tar en bild och sedan exponerar en bild över den första. Men det som kommer här alltså EN exponering.

Oftast är exponeringstiden lite längre än normalt i mitt fall är nog de flesta från en sekund upp till några sekunder.

Så håll tillgodo några mina försök så här långt.

Brukar ju ta en liten tur söderut sent på hösten för att försöka fånga höstfärgerna bland bokskogarna. Så även i år efter att jag varit i norr så ladda upp hemma för att sedan få en tur i Sveriges sydligare delar. En del platser hade jag varit på tidigare en del andra nya bekantskaper. Båda har sin tjusning . Det att återkomma till samma plats år efter gör att man hela tiden ser nya saker , skiftningar i årstider och väder. Att sedan få hitta nya favoriter som man kanske kan återkomma till gör ju att allt växer.

Så här en stor samling bilder från denna tripp.

Under hösten hade jag en lång resa norrut i Sverige. Hade hört så mycket om Vildmarksvägen bland vissa husbilskretsar så tänkte att det kunde vara något och så kombinera den trippen med ett som seden numera kräver ett besök till Fulufjälls Nationalpark. Blev en tur på nära fyra veckor , riktigt kul.
Här nedan en stor samling bilder från denna tur

Ryaskog är ju ett av mina favoritområden inte bara för att det ligger så nära till utan även för att trots att det är ett så litet naturreservat så rymmer det så mycket. I vintras när jag strosade omkring i ett av de sällsynta snöfallen i denna vinter så såg jag ett ett träd / buske som hade en spännande form i med den nyfallna snön på sina grenar. Kände att det var ett spännande träd så har följt det under våren och varje gång (nästan) jag varit i Rya så har jag kollat och fotat. Och sett utvecklingen från ett översnöat träd till ett i full blom på vårkanten. Kommer nog fortsätta och komma tillbaka och se till det på mitt sätt.

Den här lilla serien stärker mig i min tanke att
1: Återkom till samma plats , lär känna den i olika ljus och årstider
2: Man behöver inte åka långt till fjärran platser för att finna motiv