För någon vecka sedan lekte jag lite med att oskärpa och rörelse genom att fota lite vass. De blev liggande i datorn och till slut fick jag lite tid att kolla igenom dessa bilder.
Riktigt kul och leka med känsla och former
Vass i rörelse en gråmulen dag
Vass rör sig i vinden
Jag har en känsla av att det här året 2015 har varit fullt av olika händelser som har triggat många av oss att lyfta seendet upp emot skyn en del klara nätter för att se olika fenomen. Har det inte varit skurar av kometer så har det varit en röd jättemåne. Självfallet så har ju även jag drabbats av detta och rustad med entusiasm och ibland helt fel fotoutrustning (och klädsel) gett mig ut i nattens mörker för frysa och se på de olika himlafenomenen.
Ibland har upplevelsen varit stark men fotoresultatet en aning tveksamt, se där så går det om man inte läser på ordentligt eller övar tillräckligt.
När jag nu ändå fick chansen att vara på ett trevligt ställe lång från störande stadsljus och det samtidigt var stjärnklart så var jag ju tvungen att testa igen.
En lärdom tillkom, vill man försöka fotografera stjärnor skall man inte försöka göra det när månen är uppe samtidigt. När man tänker efter så där i efterhand självklart borde man ju kunnat räkna ut ……
Så eftersom månen var uppe och speglade sig med sin mångata i vattnet lika bra att försöka ta en bild.
Och vad fångar jag?
Ett oidentifierat flygande objekt kommer smygande, inget ljud det bara fanns där….. och rör sig österut för att till slut bara försvinna.
Alla förklaringar om eventuella flygstråk som har med Sveriges största flygplats att göra ignorerar jag självfallet 😉
Månen i söder och ett UFO passerar
När väl månen till slut rör sig västerut och sjunker under horisonten blir det dags för lite försök med att fånga alla dessa stjärnor. Står man där i den tysta stilla klara kalla natten så blir det något magiskt och se alla dessa stjärnor och känna sin egen litenhet.
Vintergatan
Slagen av denna storhet märker jag att det dyker upp något i öster en stark ”stjärna” samtidigt som en svag gryning kommer krypande.
Våra planetkompisar Mars, Venus och Jupiter har klumpat ihop sig där uppe och lyser som om de vore två stjärnor
Tur det finns GoogleSky som kan förklara vad man ser när den egna kunskapen är så bristfällig.
Så till slut var det dags för denna workshop som jag väntat på länge länge
En rejäl utmaning för mig som alltid tycker att det är svårt och hopplöst att hitta någon form av ordning och komposition i det virrvarr som bildas i skogen. Så om det var en kurs/workshop jag skulle gå i år så var det denna med Patrik Larsson.
För den som vill veta mer om nationalparken ==> Norra Kvill
Upplägget var som vanligt på Patriks kurser, ut direkt och bekanta sig med området så man både kickar igång hjärnan och ställer in sig i fotomode. Första kvällen var vi några som följde Patriks råd att bara i princip gå igenom hela området ( ja det är ju inte så stort) så det blev inte så många bilder från den kvällen .
Kvällsljus vid Stora Idgölen
Efter det var det bara att treva sig fram i mörkret och bilåkandet tillbaka till boendet för en varm soppa och därefter föredrag och visdomsord av Patrik . Sedan sova för imorgon blir tidig uppgång för imorgon skall vi vara på plats innan gryningen kommer
Väl uppe tidigare än tuppen på morgonen (natten) och lite nostalgiska limpmackor och Cornflakes som snabbfrukost. För att vid lite efter sex på morgonen hittande sig själv på en stock i skogen i mörkret med lite termoskaffe muggen, varmt och gott.
Den utmaning vi fått inför de kommande bildkritik sessionerna var minst en kvadrat minst ett panorama av de tre vi skulle hinna med under helgen. Sedan var det ju min stora utmaning också, att få ihop en komposition i det kaos vi skulle möta där ute i skogen.
Så här nedan följer en del av de bilder jag fick ihop under denna fullmatade helg
Stenblock och mossa i gryningen
Den lilla runda stenen, bakom stenen finns det en liten grå tomte som gömde sig för han ville inte vara med på bild så här i Oktober
Lite höstfärger uppe vid utsikten Idhöjden
Stenar och mossa fanns det massor av och ett och annat träd
De två nedanstående bilderna kommer från i princip samma område och jag testar lite olika framkallningar för att se vad jag tycker mest om i det långa loppet och det verkar också ha betydelse (surprise) vilken bildskärm man tittar på —
Mera mossa och klatschiga färger
Lite mer svensk gråtomte färg
Panorama på Stora Idgölen
Ovanstående bild blev jag inspirerad av Anna-Karin som från samma plats tagit en bild med ett annat utsnintt men med så häftigt färgspel så jag bara kände att jag var tvungen att vara ute och klafsa i den blöta mossan och låta både kängor och stativ bara sjunka ned i blötan
Stora Idgölen
En tuva som en liten bukett där ute i det svarta vattnet
Morgondis
Kaos
Morgondis väntar och hoppas att solen skall strila fram
Ormbunke och till slut lite svagt motljus
Som en liten summering, en väl investerad helg med massor av kul bekantskaper nya lärdomar och en hel del skratt och flams.
Och kom jag närmare det där med komposition i röran ? Jepp jag tror det är inte framme ännu men känner att jag är på väg så om jag bara stillar mig låter det ta tid och inte bara springer omkring så kommer motivet fram ur kaoset.
Till slut har även jag landat i vardagen igen och tittat genom mina försök att tolka 24 teman på 24 timmar.
det var ju första gången jag var med och vågar nog säga att det inte var sista gången …
Några lärdomar som jag har med mig efter denna helg
1: Gå närmare, utnyttja formatet jag får inte beskära och jobba med efterbearbetningen som vanligt.
2: Om jag har flera bilder av samma motiv spara då den som jag tycker är bäst och radera de andra inte tvärtom ( jepp hände …).
3: Om jag har flera olika motiv på samma motiv lita på första magkänslan.
4: Våga gå närmare
5: Och lite närmare till…..
Så mina bilder kommer här nedan i den ordning som de landade på minneskortet precis som de kom ur kameran ingen efterbearbetning gjord. En del tolkningar är jag nöjd med andra känns väl OK och några trötta med skämskudden.
När jag får lite mer tid har jag tänkt ta dessa bilder och bara efterbearbeta som jag brukar göra, just för att se hur en annan beskärning, normal bildbehandling påverkar slutresultatet. Men det får komma senare
En sista liten sak; Stockholm fotomaraton ett sätt att komma närmare sig och den ömma känslan i ett par fötter efter drygt ett dygn på asfalt……
Fartyg
Gubben i lådan
Felplacerad
Dominoeffekt
Selfie
Hundperspektiv
Fastnat
Diva
I mitt hjärta
Övertramp
Lika som bär
På luffen
Tabu
Upp och Ned
Förväntansfull
Träd
Superhjälte
Torgskräck
Underytan
Skrot
Morgonpigg
Prickar
90-talist
Mitt deltagarnummer
I morgon är det dags Stockholm FotoMaraton just nu undrar jag vad jag gett mig in på. Nåväl allt är laddat och klart nu tror jag
Kamera, 16-35, 24-70, 3 kamerabatterier, litet stativ, laddare, USB batteri, laddare igen, pannlampa, extra remmar,
Sandaler och gympadojor att byta med, diverse kläder allt i ett centralt litet hotell så det förhoppningsvis skall gå att byta kläder och få en dusch under de 24 timmarna.
Imorgon inskrivning och registrering kl 10:00 för start kl 12:00 sedan 24 teman, 6 kontrollstationer för att sluta 24 timar senare kl 12:00 på söndag.
En sommardag i Juli drog jag till Ängskärs naturreservat ute på Hållnäshalvön i Uppland. Ytterligare en av de platser jag fått tips om av andra fotografer.
Den här kvällen var det lugnt och still egentligen en perfekt kväll för en mysig fika och inte så mycket att fotografera några dramatiska moln eller vågor. Så promenerade runt på den lilla stig som fanns på nordspetsen och utforskade klippor i olika väderstreck. Självklart bidde det lite fika
I vänta på det ”rätta” ljuset hinner man alltid fika
I kvällsljuset kunde jag ju också utforska lite klippor med ett släpande ljus
Kvällsljus sveper över hällen
Eftersom himlen inte var ”så rolig” denna kväll , inga moln ingen dramatik. Så fokuserade jag på det lilla nära som fanns i vattenbrynet. och där låg den och vilade en trött liten sten.
I vattenbrynet ligger den där den lilla trötta stenen och vilar för natten
Solen gick ned så still i nordväst och lyser igenom fyrens gluggar
Solen går ned bakom den lilla fyren
Med andra ord en skön kväll och Ängskär blir ett ställe och besöka igen en annan gång kanske till hösten om det blåser lite nordostan
Efter att under våren och försommaren sett och hört så mycket gott om Hållnäshalvön och de olika naturreservaten där. Så bestämde jag mig föra att avsätta någon eller några kvällar på en del av de platser som jag hört talas om. Första besöker blev då Kapplasse naturreservat en kväll i mitten av juli. Det blev en kväll lite ovanlig för den här sommaren nästa inga moln, ingen vind så med andra ord kanske inte den mest perfekta för de dramatiska vyerna och bilderna. Men å andra sidan förutsättningar för en mysig och skön kväll och natt kunde det ju bli.
Alltid spännande och komma till en plats man inte vet något om och bara bestämma sig för en relativ liten plats yta och se vad det kan bli av den. Kvällen var ju skön så jag tänkte om lusten faller på så stannar jag till gryningen.
Sagt och gjort kvällen förlöpte i fikandets och funderandets tecken. Hade en stund sällskap med en annan fotograf i samma ärende. Efter ett tag hade jag bestämt mig för att inte springa runt och fånga allt utan koncentrera mig på ett motiv och se vad som händer med ljuset under kvällen. Ingen dum taktik för man får tid för mycket fika då 🙂
Så en halvtimma efter att solen gått ned såg det ut så här
En timma senare hade det mörknat rejält och så bara bestämma sig för att sova en liten stund innan solen går upp igen. Var inte precis någon värme i luften ca 10 grader men väldigt svag vind och stjärnklart. Så jag rullade ut sovsäcken på det lilla liggunderlaget och somnade in till ett svagt skvalpande från havet en tio meter bort.
Efter nån eller rättare sagt två och en halvtimma vaknade jag till och då såg det ut så här. Så mobilen upp för att ta ett snabbt kort innan jag gick upp igen och fyllde på kaffemuggen med lite varmt att dricka.
I den svaga gryningen mitt i natten strosade jag sakta omkring och bara njöt. Så lugnt och så fridfullt. I vattnet fanns det en och annan sten.
Var det inte en sten så var det flera
Men till slut så gick ju solen upp och började lysa på klipporna först lite försiktigt och sedan bara mer och mer.
Även de små stenarna vid strandkanten fick sin beskärda del av solljus.
Till slut var ljuset tillbaka och en ny dag hade börjat. Den varma drycken var slut och det är ju en tydlig signal att det är dags att dra sig tillbaka, packa ihop allt pick och pack och vandra den knappa kilometern till civilisationen det vill säga närmaste ställe det var möjligt att parkera rymdkapseln/bilen för färd tillbaka till moderskeppet.
Så där en fredag och den första dagen på en helt ny typ av ledighet tog jag mig till trakterna av det gamla och slog några lovar för att kolla in läget på Volvo Ocean Race i Frihamnen
Började som många andra för att kolla insidan på en av Visby korvetterna ”Nyköping” reglerna var tydliga inga väskor, kameror eller annat avbildningsmaterial var välkommet/tillåtet ombord. Men det sket Mozart i och noga inspekterade Boforskanonen på fördäck, vi andra klättrade omkring där inne i maskinen, trångt på vissa ställen
De är ju lite speciella de här korvetterna i Visby klassen som man kan bara kolla vinklar och skuggor bara för den sakens skull
Och trots allt ståhej så fanns de som kände att de behövde ta det med lite ro och bara lägga sig och ruva på det som komma skall så att säga ….
Men Frihamspiren var ju inte bara måsar och gråa båtar man kunde ju få gratis glass också självklart ville de kränga så kallade tjänster så det får man väl stå ut med bara man får glass 😉
Trots att den stora tävlingen är slut och segelbåtarna bara i princip representationsseglat finns det alltid något att se över 
Tittade man ut så kunde man se den svenska flottan öva…
Gick vi sisådär med att hålla takten
Den svenska flottans ryggrad ?
Men det gäller och smida så länge järnet är varmt och en Götheborgs smeder gjorde just detta
För säkerhetskull så hade Götheborg med sig Alfons också
Som sagt alla var ju här, så också grand old man Clabbe och då självklart hos SCA och alla damer som delade ut produkter från koncernen SCA
Inför denna midsommar hela veckan före var samtliga väderprognoser eniga. ” Regnskurar och ett heltäckande molntäcke” för säkerhetskull lade man ofta till i prognosen ”Växlande molnighet med risk för skurar” med andra ord alla garderar sig för den viktigaste helgen i Sverige MIDSOMMAR.
Nåväl vi drog till ostkusten och Roslagen som vanligt för att se om vädergudarna skulle vara nådiga mot oss. Började precis enligt prognos regn och skurar nästan hela vägen upp.
Men när vi väl vara uppe jo det var lite svalt och grått men inget regn så man kunde unna sig en liten pilsner på bryggan perfekt för övrigt eftersom vinden var nordlig så vi var i lä 🙂
På midsommaraftons morgon tog jag chansen och befriade den ena av kajakerna från all smuts och sval träck som samlats på kajaken i båthuset och tog en liten lugn tur i grannskapet bara för att kolla så att säga. Som synes fortfarande grått men inget regn och vassen har börjat växa .
Sedan väl tillbaka sedvanligt besök på hembygdsföreningens midsommar firande och tillhörande kaffe med dopp till stödjande pris för föreningens verksamhet. Hemåt för att dricka och äta samt för engångsskull även en hel del snapsvisor , trots detta bidde det lite kallt framåt kvällen som tur var hittade Karin lite prylar så en liten fin brasa innan det rituella badtunnebadet väldigt sent i skymningen
När vi väl vaknar dagen efter fortfarande grått och kav lugnt, en liten vy söderut …
Men sedan som ett trollslag blå himmel svag vind från ost och rena värmeböljan så för att få lite svalka , jepp just det ut på böljan för att få lite svalka 😉
När vi hade vandrat på huvudön på midsommarafton hade vi sett ett ännu inte utblommat bestånd av Guckosko så jag tänkte får väl försöka föreviga det, blev lite knepigt för vinden gjorde att de inte håll sig still när jag ville det. Men nedan några försök bidde det
Finns en kul skröna om dessa.
Det påstås att för ett antal år sedan så var det en gammal dam som såg en person i bil gräva upp Guckosko plantor hon blir så fly förbannad att hon med så hastiga steg hon förmår trots sin höga ålder knatar fram till personen i fråga , skäller ut denne och tar plantorna och slänger dem i diket för att sedan be personen fara och flyga.
Därav denna ansamling av Guckosko just här i diket
Hittade en överblommad maskros också ( tror jag)
Värmen fortsatte så när vi eldade i tunnan bidde det lite för varmt så det tog lång tid innan vi kunde njuta av ett sista bad på nattkröken. Där solen går ned i norr
Till slut har det äntligen blivit lite av en sommarkänsla i år. Det satt långt inne även om det nu i söndags var soligt och lite kall blåst så kändes det väldigt varmt med all den värme och kärlek som visades under den avslutande paraden av West Pride
Lite spontant så bestämde vi att stå och titta på Aveny när paraden kom från Götaplatsen och sedan skulle ta en sväng runt i centrum vid Brunnsparken för att till slut stanna vi Bältesspännarparken. Det som jag trodde skulle var en liten kort men rolig parad visade sig vara en lång låååång parad av glada människor som visade glädje och kärlek alla på just sitt sätt. Och den där korta paraden visade sig vara en jämn ström av människor i En och halv timma !!!
Några bilder
Han stod där på Avenyn jämte oss innan paraden kom, ensam klädd i svart och så denna tjusiga fluga och så en liten flagga i handen och han vinkade och log under hela paraden
Många färggranna flaggor var det och hela tiden dessa glada människor och dubbelt så många fötter.
Trummar på gjorde hon
En av alla de vackra dansare från de olika samba dansgrupperna
Regnbågsflaggan överallt
Ibland kan man behöva sätta sig och vila fötterna om man skall stå och kolla
Färgglad och stolt
Dags och gå hemåt …..